
Jag såg den här när vi gick hemifrån, kanske borde jag fattat...
Imorse vaknade jag klockan 5, klädde på mig och gav mig av mot Camp Nou. Imorgon spelar Barcelona-Arsenal i champions league och jag och Lesha planerade sen en vecka tillbaka att försöka skaffa biljetter. Även fast vi mycket väl visste att det skulle bli svårt och kosta en massa riksdaler.
Det är nämligen så att om man är medlem i FC Barcelona så kan man betala för att ha en stol ett helt år och därmed kommer man in på varje match. Om man sen inte vill gå vissa matcher kan man sälja biljetten vidare. Därför finns det inte alls speciellt många biljetter för allmänheten.
Vi kom till kassa 14 precis som hemsidan sagt åt oss och vi stötte på några tappra som suttit hela natten. Vi började som nummer 11 och 12 i kön. Det kändes bra och vi hade god chans att få biljetter. Varje person får endast köpa 2 biljetter så vi trodde verkligen att vi hade god chans.
Sedan kom en man från insidan och sade att de ändrat kassa till nummer 9 som låg en bit bort. Några hoppade direkt in i sina bilar och körde, vi andra sprang. Jag sprang och skrattade samtidigt. Jag är inte ens sååå intresserad av fotboll att det är dödsviktigt. Jag tyckte bara det vore kul att se en riktigt bra match, även fast Zlatan nu tyvärr är skadad.
Framme vid kassa 9 hamnade vi istället på plats 15, vilket fortfarande kändes helt ok. Klockan 10 öppnades portarna och folk började gå. Folk började gå fort. Folk började gå gåing. Folk sprang, trängdes, puttades och skrek.
Vi var rätt nära kassan och kände trycket från folket bakom. Men folk slank hela tiden in från sidorna och kunde köpa före oss. Efter en halvtimme av pingvinande utan någon större framgång gav vi upp och kände att djungeln hänger vi bara i på natten när vi är fulla, och knappt ens då.
Elly och Maria-luiza från skolan var kvar och försökte ett tag till men lyckades inte heller.
Envia un mono gritando de tu escritorio
Länge leve kösystemet betyder det