Oka takten sista kvarten

Sahar i slutminutrarna av resan satt vi och funderade igenom hur vi haft det dom senaste tre manaderna. Ganska bra, kom vi fram till. Har foljer en kort resumé av minnesvarda handelser och high-lights:

Nar Fanny gick ut hart med att skamma ut oss infor Sebbe genom att droppa kommentaren: Jag horde att du varit dalig i magen i tva veckor nar du kom hit. Ullis: eeeh, det var inte honom jag pratade om forut... Vi fick aven i efterhand veta av Rebecca att Sebbe ar pryd vad galler allt toa-snack. Vilken fulltraff!

Sebbe och Rebecca var en high-light i sig.

Att skolan i Lima faktiskt var igang under sommarlovet sa att vi fick traffa alla barn och slapp knacka dorr i kakstaden som vi forst trodde att vi skulle gora.

Den gangen vi tankte gora en matratt med linser och det bara fanns 1 kgpasar i affaren. Vi tankte äh, och kopte den anda. Detta ledde till att vi sedan slapade pa linser och kakade det i ca 3 veckor. For tips om kreativa linsratter, skont kokshang med linsmosning eller hur man anvander linser som en ice breaker, fraga bara!

Nar vi larde oss hur man staller upp for tvamannalaget da strommen var sa extremt lag pa hostelet i Rio att det tog 3 timmar for vattenkokaren att koka vatten. Vad gor man da? Jo,man staller larmet pa 7, pluggar i manicken, lagger sig igen, vaknar 3 timmar senare precis lagom till att vattnet borjar bubbla och frukosten kan serveras.

Allan 55 fran England kanske inte var den person vi vantat oss skulle bli en av dem vi hangt mest med under resan. Vi mottes i koket i Punta del Diablo(uruguay). Om vi var de mest aktiva i koket(detta var fortf under lins-eran) sa var han definitivt nummer tva. Aven om hans hang gick lite mer ut pa att chilla och snacka med folk an att forbereda linsbiffar. Nar vi sagt farval ville odet oss annorlunda. Vi sprang forst pa varandra i Montevideo inte alldeles otippat vid parilla(grill)marknaden, sedan aven 3 ganger i Buenos Aires. Efter det 4e otippade motet tankte vi att det var lika bra att bestamma traff nasta gang. Da dok han sa klart inte upp...

Till sist undrar vi lite over statistiken har pa bloggen. Vem laser fran Vietnam?? Om du anda ar dar, skulle du kunna kopa vietnamesiskt kaffe till Ullis, hon saknar det. Hennes vietnamesiska kaffebryggare ar i dagslaget oandvandbar. Tack!

/Ullis & Fanny

Buenos Aires

Snart har vi varit en vecka i Buenos Aires men det verkar aldrig ta slut pa saker att upptacka. Vi har hunnit med jazzbar, shopping, klubb, kolla pa den maktiga kyrkogarden, vandrat i olika stadsdelar, varit pa trumsession och skakat loss, provat det beromda kottet pa restauranger osv.
Dock har vi borjat inse att hemresan narmar sig och darfor kommer vi hela tiden pa saker som vi saknar.
Svensk frukost (absolut top 1 crave)
Att ha tillgang till fler saker an det som far plats i en ryggsack
Att tunnelbanan gar dygnet runt och att man kan vandra ratt sa saker pa nattens gator
Thaimat
Turkisk yoghurt
Att bankomatkortet funkar i alla bankomater
Att toapappret slangs i toan och inte i en stinkande behallare brevid
Att kunna forvara saker i kylen utan att ta risken att de ar borta nasta gang man kommer

Dock har vi inte raknat ut ur vi ska klara oss utan alla dessa komplimanger som standigt haglar over oss. Aven nar man gar ut i pyjamas i sin morgonfrilla for att kopa lite frukost blir man visslad efter. Kan de icke-existerande visslingarna i Sverige bero pa att vi inte dar brukar ga ut ipyjamas och morgonfrilla? Borde provas...

/Ullis & Fanny

Skulle inte sagt sadar

Vi tog nattbussen fran Punta del diablo igar och anlande tidigt pa morgonen hit till Montevideo.
Nar vi hittat ett hostel gav vi oss intet ont anande ut for att upptacka staden. Solen sken pa de lugna gatorna med fina hus och vi var lite trotta men glada dar vi gick.
Plotsligt kande jag hur min vaska blev lattare, snurrade ett halvt varv och sag till min forskrackelse en kille som lyft vaskan och precis gjorde ett snabbt ryck. Jag gjorde det absolut konstigaste skrikljud jag nagonsin klamt fram typ: guuahuaaahuuaahaaaaaaa(= nu hander det som inte far handa)!!! Killen lyckades just precis lossa vaskan(med planbok, kamera, mobil, ipod(varfor hade jag den dar!?) samt id-kort) fran remmen och borjade springa sin vag. Efter tva tveksammma sekunder borjade Ullis och jag liksasa springa efter snubben varpa jag borjade ropa: Stop the thief! Por favor! Mi camera! mis fotos!
Folk vande sig om och sag men gjorde inget. Utom en kille som strackte ut benet som for att falla krokben utan framgang. Darpa borjade en hund springa efter oss skallandes.
Strax ropade nagon att tjuven slangt ifran sig vaskan som vi snabbt plockade upp. I den fanns fortfarande ipod, telefon, id-kort meeeen ingen kamera eller planbok. Dock hade kameran slangts en liten bit fram och var fortfarande fungerande och med bilder kvar.
Total forlust blev alltsa 80 pesos, vilket motsvarar 27kr, samt trasig vaska som gar att laga.

Till detta ska tillaggas att strax efter att det sista inlagget skrevs blev vi aven av med ett till agg och 3 korvar ur hostelets kyl.

Ny lista over saker som hittills blivit stulna i sydamerika:
3 agg
1 tomat
3 korvar
27 kr

Skamt asido sa var vi ganska chockade men anda glada att tjuven var forhallandevis snall. Ett sa kallat wake-up call behovdes kanske innan Buenos Aires mer anonyma gator.
Ikvall haller vi oss borta fran gatorna, helst med en vagg alltid nara ryggen, och tar det lugnt framfor tvn med en pase doritos.

/Fanny

Lever fortfarande

Nu har det gatt en vecka. Vi tog oss ifran Santiago till Buenos Aires dar vi spenderade en vacker dag flanerandes langs gatorna innan vi tog baten over till Uruguay och Colonia de Sacramento. Nu har vi tagit oss nagra timmar bort till Punta del diablo dar vi spenderat de senaste dagarna pa stranden, i koket och pa terassen sjungandes till gitarr och dansandes till de portabla hogtalarna.

Vi mar fortfarande bra och ser fram emot slutklammen med Montevideo och BUENOS AIRES. Alla pratar om BA som himlen pa jorden sa forvantningarna ar ju nu smatt uppskjutna till rymden.

For er som oroat er om hur farligt Sydamerika ar och vilka hemskheter som forsigar har, har vi gjort en liten lista.
Lista over stulna saker hitills i Sydamerika:
2 agg
1 tomat

Med hopp om fortsatt tur anda in i slutet.
/Fanny

Peru- Chile 1-0

Vi anlande fredag morgon till Santiago och njot av att ha hamnat i en stad med tunnelbana for forsta gangen pa lange. Tog oss en frukost samt tittade pa motsvarigheten till nyhetsmorgon, da vi upptackte att det var rea pa en butik med snarlik reklam och logga som gina tricot. Nar vi sedan klev utanfor dorren upptackte vi aven att vi bor ett kvarter bort fran denna butik. Vilken lycka! Vilken exstas! Vi alskar att aka till andra sidan jorden och hitta saker som ar precis som hemma(ungefar lika mkt chilenare som hemma ocksa). Nej men arligt talat sa ar Santiago en valdigt fin stad aven om det kanske inte riktigt finns nagra must sees har. Vi har dock pliktroget varit och beundrat den extraordinara vyn fran en utsiktspunkt, samt beskadat en dans-show fran pask-on. For en manad sedan traffade vi nagra chilenare vid lake titicaca, dessa tog vi kontakt med och tva av dem nappade och tog oss med ut pa klubb. I och med det insag Ullis pa nytt varfor hon gillar latinos. Det ar i Chile de har gomt sig, de javlarna. Och har har man slapats och slitits runt hela kontinenten. Hemligheten verkar ligga i kladerna, alternativt i kombinationen chilenare+reaggeklubb, sa hon. (Det kan aven ligga en viss psykisk installning bakom alternativt att hon tidigare inte erkant for att hon bara ville forlanga resan och letandet. /Fanny) Idag sondag har det varit ungefar lika roligt som i en kyrka. Det allra mesta verkar stanga ner pga den heliga vilodagen. Vi har dock lyckats trostata frozen yoghurt samt cheesecake. I den eviga kampen mellan Chile och Peru kan vi meddela att Peru har lyckats plocka 1-0 i ceviche-grenen. Dock har vi inte infort Pisco sour-grenen da vi anser att det ar inte sa gott i nagot av landerna. Det var allt for nu. Nasta rapport kommer fran antingen Argentina eller Uruguay. /Huvudinspektor Elfving & sekreterare Larsson

12 points goes to us

Vi akte pa en liten cykeltur for att testa de omtalade vinerna fran Argentina. Dock inleddes dagen med marmelad, olivolja, choklad, likorer och inte minst absinth. Efter det undrade man lite om det inte ingick en hjalm i den dar cykelhyrningen ocksa. Tydligen inte...(forlat mamma).

Resten av tiden i Mendoza har spenderats val. Vi ar nastan bastisar med personalen pa hostelet, vilket medfor den gamla traffsakra favoriten "happy hour every hour" samt stor inverkan pa vilken musik som spelas(woho).

After att ha provat pa att gora egna empanadas i akta argentinsk anda kanner vi oss nu redo for nya aventyr i Santiago de Chile.

For alla som gillar bloggen har vi den gladjande nyheten att kunna meddela: EXTENDED VERSION COMING!!!

Resan ar ombokad vi kommer hem den 4e maj istallet for...eller radera foregaende info om andra datum och tider helt enkelt.

Det kommer bli tufft att fortsatta, det kommer va kampigt men vi gor det for vara hangivna lasares skull(Fannys mamma, kusin och Sandra(vart har du tagit vagen de senaste gangerna i kommentatorfaltet))!

/Ullis & Fanny

Adjo gredos

Vi har nu rort oss nerat fran uyunioknen via norra chile och staden San Pedro de Atacama vidare till Salta i norra Argentina. Har har vi atit panchos(inte pensionarer, det ar korv med massa palagg), vandrat runt lite, kopt en del saker(nagon sa att man behover b-vitamin om man far manga myggbett, vet inte om det stammer men jag behover definitivt prova for de tycks inte gilla Ullis lika mycket som mig tyvarr...), festat lite och lagat godaste maten hittills(hemligt recept saljes). Ikvall bar det av till Mendoza for plockning av vuxenpoang genom cykeltur, vinprovning och argentiskt kott. KöTT!!! Nar vi lagar mat hemma har viss proteinbrist radit, dock lagade vi igar en saftig stek(fortf hemligt recept saljes, seriost). Okej men nu gar vi Hej /Fanny

Salar de Uyuni

Vi trodde att vi skulle till en fin fridfull oken utan folk och fa. Vilket forst tedde sig vara verkligheten. Helt plotsligt dok en dinosaurie upp och attackerade Fanny. Hon forsokte fly men blev anda scratchad pa sin bak. Aj aj
Ullis kom till undsattning i sista stund och lyckades overmanna odjuret.
Sedan insag hon att hon raddat personen som hon tvingats hanga med de senaste manaderna och att dinosauriens intensions kanske inte hade varit sa dumma anda.


Tji fick hon nar sedan den gigantiska saltjatten blev hungrig.

Nu kan ni sluta oroa er for bada ar tyvarr anda doda....mohahahaha

ALPACCA SPRING COLLECTION 2011

Fanny Keps: Uyuni, Bolivia Troja: Cusco, Peru Sjal: Uyuni, Bolivia Vantar: Uyuni, Bolivia Strumpor: Villazón, Bolivia I Ulrica Mossa: Puno, Peru Vantar: La Paz, Bolivia Vaska: Cusco, Peru Strumpor: Villazón, Bolivia Foto: Hilda, Holland

Hjalp

Vi har mottagit vissa klagomal till redaktionen angaende Ullis hookningar har i sydamerika. Det rakar vara sa att hon inte har hittat en endaste latino som duger. For att inte stressa det hela, samt for att forsoka gora vara lasare nojda saklart, forsoker vi i dessa dagar boka om flyget och forlanga resan nagra veckor. Vad kan detta icke-hookande bero pa? 1) Stangda ogon pga av denna stressiga semester vi genomlider? 2) Vissa lationos overdrivna latthet som inte lockar var krasne van? 3) For stark permanentvatska vid permanentningen av haret som slar ut vissa delar av hjarnan(detta kan forklara fler underliga beteenden sa som att hon garna varje gang vi aker in i en tunnel med en buss bojer sig lite narmre mitt ora och gor ett obehagligt ljud: slrrp sllrrrp...Jag blir lika radd varje gang)? 4) Sprakbarriaren som ibland kan framkalla mindre attraherande kroppsprak 5) Insikten om att Israelerna som akte pa samma buss senast var valdigt snygga. Har vi rest till fel del av varlden? For fler potentiella anledningar eller bra side-kick tips till mig var god maila mig eller satt in ett bidrag till kontonr: 123456789 Fanrika-banken sa att jag kan borja muta folk som hon faktiskt vill ha(helt klart den metod jag tror pa mest)! The game is on! /Fanny

Semester fran semestern

Nar vi anda hade hamnat i Paraguay tankte vi att det fick bli en lite storre undersokning an att bara besoka huvudstaden. Platsen blev Laguna Blanca, mitt inne i landet vid en liten mysig sjo med vit sand och hastar som vandrade runt fritt, en dryg timme bort fran narmsta samhalle. Dar fanns enbart vi, svensken John fran goteborg som vi hittat(bakom en soptunna) i Asunción, personalen pa ranchen samt en galen biolog fran skottland (hon visade sitt biolog-museum och viftade energiskt med en uppstoppad ratta nar hon pekade pa saker, Fanny svimmade inombords och John blev tvungen att satta sig ned pa grund av kallsvettningar).
Utflykten var en stor chansning. Speciellt med tanke pa att vi bestamt oss for att talta utan varken liggunderlag eller sovsack inkluderat i packningen. Som tur var slog de upp taltet pa stranden, dar sanden var ganska mjuk och sidenlakan fick bli substitut nog i radande sovsacksbrist.
Vi hade kalastur med vadret, att slippa att bli skjutna av pistolen vi sag i en av arbetarnas bakficka(!), samt liftningen i en lastbil in till narmsta samhallet Santa Rosa pa vagen hem da var ordinarie skjuts blev forsenad(otippat nog skulle den galne biologen ha kort oss...).
Nu sitter vi ater i Asunción och vantar pa bussen mot Bolivia och forhoppningsvis saltoknen Salar de Uyuni(Antligen).

/Ullis och Fanny

En liten inflik

Vi gar runt i affarer och hor plotsligt en mobil ringa. Ullis tycker sig kanna igen ringsingnalen och ska visa sig lite kunnig genom att saga: Det har ar ett gammalt Bach-stycke va?
Jag: Nej, det ar Nokia tune.

True story

Fanny

Note to self: Vidga nasborrarna

Regnperioden har i Brasilien som vi tidigre klagat over verkar som tur ar inte ha makt over alla omraden. Vi ar nu i sydvastra delarna och svettas. Harifran tog vi idag en svang over till Argentina och jattevattenfallsomradet Igauzu dar vi bla akte bat in igenom vattenfallen for att fa oss en dusch.

Var annars relativt problemfria himmel morkades dock av ett hotfullt moln nar det pa kvallen var dags att ta oss tillbaka in i Sambaland. Fanny borjade med att spruta ner stora delar av kon till passkontrollen da hon skulle oppna en flaska vatten, som vi fram till da inte visste var kolsyrat. Darpa vandrade hon obekymrat igenom passkontrollen, men dar tog det tyvarr stopp for mig. Kontrollanten kollade lange pa mitt pass, kallade till sig fler kontrollanter, bad om min signatur ett flertal ganger (med stor sannolikhet autografer till barnbarnen) och kallade till sig ytterligare fler kontrollanter. Efter en del forsok till forklaring att bilden kunde skilja sig fran verkligheten pga av olika mangd smink (pa min spanska, niva utvecklingsstord) och kontroll av mina dubbla id-kort stod det klart att det var min nasa kontrollanterna hade synpunkter pa. Pa passets bild var den mycket storre an verkligheten! Vi undrade latt panikslaget vad detta skulle leda till for obehagliga foljder men som tur ar fick vi aldrig veta. Skamten vi tidigare pa dagen dragit om att ga in i kontrollen med varandras pass har vi nu helt lagt ner.

Nasta stopp: Asuncion - Paraguay. Med hopp om battre lycka i kommande passkontroller.

/Ullis

Tank er fem rum plus tvattstuga och ett rum dar hushallerskan sover. Ett sovrum for oss tva med tillhorande badrum dar de fina parfymerna star uppradade(sakert 10 st) 5 minuter ifran copacabanastranden. I koket finner du alla hushallsmaskiner du kan tanka dig och lagenheten tacker hela plan 6 i huset.
Vi tog en liten hostelpaus sa att saga. Japp, jag tog kontakt med Julia som var i Barcelona samtidigt som mig forra aret. Har har vi sovit 3 natter och haft fullt schema a la carioca(det kallas rioborna). Forsta kvallen gick vi till Noite Rio dar vi blev inslappta fore kon, samt bjudna pa mousserande.
Dag tva motte vi upp Romulo som ocksa var i Barcelona samtidigt. Han korde oss till en intill-liggande skog dar man kunde se vattenfall och bada i laguner. Innan vi skulle ut pa kvallen hann vi med ett bloco(blocosarna fortsatter tydligen ett tag efter karnevalens slut).




Igar sondag fick vi farskt brod goda palagg och sotsaker till frukost innan det bar av pa roadtrip tillsammans med foraldrarna som visade fina utsiktsplatser och berattade en del fakta. Pa kvallen var det dags for Rio-derby i fotboll, den sa kallade Fla-Flu som ar att jamfora med el slasico i spanien lite grann.

Eftersom ombytena i var packning inte racker till annu en utekvall i dessa kvarter ar det dags att lamna for nya aventyr efter en lunch som hushallerskan forbereder (medans vi star brevid med pekfingrarna i hogsta hugg: Mer salt. Nej! Nu blev det for mycket. Daligt).

Vattenfallen i Iguazu harnast.

/Fanny

Godispizza

Bilder fran karnevalen i Rio. Notera killen i rott och hans blick som inte kan hallas borta fran min oslagbara sambarumpa ens nar en kamera ar framme.
Aven Fanny hade svart att slita blickarna fran det motsatta konet och dess bara overkroppar.

Nu ar vi i staden Paraty med tillhorande bohemiska butiker och tropisk strand. Regnperioden haller tyvarr i sig.
Har har vi gjort ett nytt fynd: Godispizza!! Pizza med mozzarella, choklad och kolasas. Efter att i Rio hort talas om denna lackerbit i har vi inte kunnat sluta tanka pa det, sa nar vi igar rakade ga forbi en pizzeria som hade godispizza var beslutet latt taget. Att dom bara hade storlek grande gjorde det bara annu battre! Det medforde dessutom att vi kunde ta hem resterna till hostelet.

Efter en slitsam dag pa stranden sag vi fram emot att ata de sista bitarna till kaffet idag. Men nar vi kom hem och oppnade kylskapet var pizzan.... BORTA!!!! Det finns alltsa en tjuv pa vart hostel! Svarande och tjuriga forbannade vi manskligheten tills jag tog en titt i soptunnan, dar jag med skrackblandad fortjusning fick syn pa PIZZAN! Personalen hade alltsa bara gjort en utrensning av kylen. Medan vi andrade avrattningsplanerna vi gjort upp for de andra pa hostelet avgjorde vi ur ett hygieniskt perspektiv att eftersom pizzan hade legat kvar i ladan i sopkorgen, sa var den saker att ata. Nu ar vi lyckliga igen.

/Ullis

Dag 4 borjade lite lugnt. Vi gick runt och letade lite efter nagonstans att ata. Hittade ett bufféstalle vi ville prova som skulle vara billigare efter kl 14. Klockan var da 13.30 sa vi gick runt nagra horn och hittade ett bloco som vi dansade loss i tills halvtimmen passerat pa ett kick och vi kunde dra for att kaka. Battre an ett vanligt five-minute dancebreak helt klart.

Nu vantar nagon slags middag som masterkock Elfving forbereder med hjalp av vattenkokare som enda matlagningsredskap. Vi far se vad det blir...

/Fanny

RIIIIIIIIIIIIIIIIO!

Forsta dagen: Nagot undrande sokte vi efter dessa gatufester som kallas blocos. Vi hittade, dansade loss hangde med 4 danska tjejer fran hostelet och tankte att Rio ar helt ok.

Meeeen andra dagen: Drog mot centrum och hittade inget bloco, de danska tjejerna gav upp och drog hemat, men vi beslot oss for att stanna. Gick till en lang toa-ko pagrund av naturliga skal vilket verkar vara den hemliga koden. Dar traffade vi Luiza och hennes mamma som var utkladda till galna kossor. De fragade om vi ville hanga med deras gang i blocon. SJalvklart ville vi det och dansande genom gatorna hangde vi med ett gang galna kossor.
Nar blocon var over skulle galna-ko ganget hem pa slakttraff och vi blev tillfragade om vi skulle med. Vi sneglade lite pa varandra, ryckte pa axlarna och ba varfor inte och drog med pa slakttraff. Va? Ar ni dumma i huvet man kan inte folja med framlingar hem bara sadar tanker ni dar hemma nu. Men det gjorde vi iaf och vilken fest det var! Vi blev bjudna pa typiska brazilanska snacks, middag och efterratt samt ol och trevlig stamning.
Inte heller vart det stelt som man kanske skulle trott utan hela familjen engagerade sig i att prata med oss, forsoka lara oss anvandbar portugisiska som till exempel: Snacka seriost! eller Jag skulle inte tro det!
Dessa repliker kan man anvanda i blocos nar alla slajmisar som tavlar om att kyssa flest munnar kommer fram och fragar om de kan fa kyssas/griper tag/forsoker klappa pa en eller pa andra satt forsoker visa att de vill ha en kyss.

Idag tog vi en snabb blocopaus och drog for att pressa lite pa copacabana, drog sedan till en bloco i narheten av hostelet och ska strax gora oss redo for sambaklubbande i stadsdelen Lapa.

Karnevalen ar inte slut an och det ar inte vara oslagbara dance-moves heller!

/Fanny

Pa brasilianska 50lappen finns en leopard

Nu ar vi halvvags inne i Resans Stora Forflyttning, fran Bolivia till Brasilien pa kortast mojliga tid. Av bekvamlighetsskal har vi tagit en paus pa tva natter i Brasilianska inlandet, Campo Grande. Ett ganska oigenomtankt stopp. Staden ar formodligen den lamaste vi hitills besokt, och pa det har vi dessutom lyckats tajma in regnperioden, vilket innebar ett konstant hallregn som bara kan trotsas med hjalp av en regnponcho. Tur att vart hostel har en bar.

For att komma hit lamnade vi La Paz med flyg och tog sen ackligaste, jobbigaste (billigaste) nattagresan pa 16 timmar fran Santa Cruz till brasilianska gransen. Tagets saten i skinn (for basta svetteffekt) gick inte att falla bak, alltsa intog folk golvet som sovplats. Inte vi dock. Fa(t)nny vagrade offra sig for gruppen och satt envist kvar bredvid mig pa satet och tog upp plats. Fonster som inte gick att stanga och lackor i tagets vaggar slappte in regn som blandades med fukt och varme samt kroppsliga odorer och skapade en mindre trevlig atmosfar efter ett par timmar in pa natten.

Det roliga med resan var att vid varje stopp utspelade sig en matmarknad inne i tagets gangar, da lokalbefolkningen pa den aktuella platsen kom in med stora fat med grillspett, juice, te, empanadas, kyckling med ris och allt mojligt. Detta saldes under hogt tempo och med det obligatoriska marknadsforandet av produkten genom hoga utrop (garna i taktfast nasal ton). Efter detta har vi nu borjt jobba pa var nasta skiva, dar jag beat boxar och Fanny lagger rapen, inspirerat av dessa utrop. Har ger jag ett exklusivt smakprov pa var forsta hit som kommer att lata nagot i stil med: Carne queso carne empanada, carne queso carne empanada, liiiiiiiimonadaa! Pollo al horno, té manzanilla. Pollo al horno, té manzanilla. Liiiiiiiimonada!

Nu har vi lart oss vad som ska prioriteras och spenderar dom 22 timmar det tar till Rio i en buss med saten som kallas Semi-Cama.

/Ullis

Dodens vag

Ullis undanbeder sig ocksa konssjukdomar och passar vidare till nagon annan(pax inte!)

Nar vi anda ar inne pa generositet sa kan jag meddela att vi blev bjudna pa en drink var av den 40-arige mannen. Han var helt ok men sen anlande lite fler folk i hans alder och vi hittade 4 chilenare i var egen alder som vi hade lart kanna pa titicacautflykten.

Igar sanktes medelaldern i kategorin man som vill fota sig med oss. Denne gang var det en man i 25-30 arsaldern och det var nar vi fotades efter att ha tagit oss ned for dodens vag. Dodens vag ar en cykeltur(mest en bromstur, vilket idag betyder mer traningsvark i armarna an benen) ner fran en hog hojd ca 1,5 timmar fran La paz. Vi cyklade genom vattenfall pa smala(dock inte smalare an att en bil kan kora, men med stup ratt ner pa sidan av vagen) vagar med genomgaende storslagen natur, som man tyvarr var lite for upptagen for att kolla pa eftersom man ville koncentrera sig pa vagen.

La Paz har varit ovantat mysigt. Forsta dagen nar vi anlande mottes vi efter ca 10 minuter av ljudet av pistolskott. Med spaghettiben fortsatte vi ga och upptackte snart att det inte var varre an ett demonstrationstag med syndikalister och att pistolskotten inte avfyrades mot personer utan upp i luften. Efter att ha letat hostel i ca 1 timme fick vi hora att imorgon skulle en transportstrejk starta. Detta innebar att vi inte skulle kunna ta oss ifran La paz och vi fick en anings panik eftersom vi behover ta oss till Rio innan karnevalen borjar(!) sa vi kastade oss ivag tillbaka till bussterminalen. Val dar fick vi reda pa att strejken endast skulle vara i 24 timmar, sa vi beslot oss for att stanna. Ett sant kaos...
Imorgon bitti flyger vi till Santa Cruz som ligger i mitten av Bolivia och darifran tar vi tag mot den Brasilianska gransen. Efter gransen maste vi aka ganska langt med buss i Brasilien sa nu vet jag inte riktigt nar nasta datorbesok blir.

Om ni ar avundsjuka pa att vi ar i varmen sa kan ni passa pa att slappa det for ett tag for har i La Paz har det nodinhandlats alpacka-mossa och vantar samt kravts en del skedande i den delade sangen(Ullis smyger sig narmre nar man minst anar...).

/Fanny

still alive

Har i Peru har vi fatt lara oss att man ater dubbla kolhydrater. Alltsa man ater till exempel kyckling med ris och potatis. Detta brukar resultera i att man lamnar lite ris eller potatis eftersom det blir sa himla mycket av det goda. Igar hade vi dock hamnat i kolhydraternas paradis nar vi blev serverade ris potatis samt en pastablandning med morotter och lok. Ullis havdar att det nog var lite tomat i pastablandningen ocksa men jag staller mig tveksam till det.
Kolhydratsbomben serverades av en local ute pa on Aymantaní som ligger i titicacasjon. Vi tog en batutflykt med ett stopp pa flytande oar samt sov over pa en fast o hos en familj. Fick se fantastisk utsikt, ha pa oss konstiga klader och dansa konstig dans.
Varken jag eller Ullis hade forstatt i forvag att man skulle ha konstiga klader och dansa dans men det kom ju som tva glada overraskningar.
Imorgon bar det av mot Bolivia dar vi tanker stanna i La Paz i nagra dagar.

Vi har nu bokat boende i Rio under karnevalen!!!
Det kommer bli en blandning av fett, galet, massa nakna stringrumpor, svett, kara aterseenden, dans, kalas med mera. Dessutom har vi blivit varnade for konssjukdomar men dem kan Ullis fa for sig sjalva.

For allas info ar vi fortfarande poppis bland man i 40-arsaldern. Aterigen ville en man(ursprung ungern) fota sig mellan oss ute pa oarna. Dessutom blev vi inbjudna till grannen Roberto nar vi fortfarande bodde i Lima. Han firade fodelsedag och hans son samt 4 kompisar satt snallt uppradade nar vi entrade rummet. Roberto inledde med att tala om hur blyga alla peruanska killar blir av svenska tjejer. Sedan var den pinsamma tystnaden lagd och stirrandet var ett faktum.
Nar vi gick avslutade han med: Har du mobil? Nej juste jag har redan ditt nummer(hade fatt av Sebbe for att kunna bjuda in oss).

Nu ska vi dricka ol med en 40arig engelsman, tur nog har han bjudit fler an bara oss!

Kram
(Nu gar vi for jag maste bajsa, sa Ullis)

/Fanny

Nasta station: ??¿?¿!

Fran och med nu borjar avsaknaden av de tre sista bokstaverna i alfabetet. We're on our ooooooown!

Har i Arequipa har vi lyckats bosatta oss pa ett hostel med takterass vilket ledde till frukost i solen med snokladda berg som utsikt. Med denna start pa dagen kunde ingenting ga fel trodde vi tills det borjade regna a vi flydde till ett internetcafe...

Imorrn bar det av, vidare till Puno dar vi ska forsoka ta oss over lake titicaca och vidare in i Bolivia. Enligt sakra kallor ska man kunna ta ett slags utflyktspaket och bo hemma hos locals ut pa oarna samt fa ett mal mat dar(avgor saken, mat mat mat). Detta ar planen tills vidare. Vara foraldrar fragar konstant om vi har planen utstakad. Harmed meddelar vi en gang for alla: Nej, vi tar det som det kommer och vi talar om nar vi vet hur det blir. Slut

Nast sista dagen i skolan var vi pa utflykt med barnen i en fin park. Det finns jattefina bilder pa emptyplates hemsida om man vill se oss glida omkring i skona arbetsuniformer( vi har fatt varsin t-shirt woho!!). http://www.emptyplate.se/utflyktfeb2011.html
Viktigt att notera tredje bilden uppifran till hoger dar Fannys bakdel ar i centrum.

Para Nancy y Ysabel, sin google translate: Adios, nos vamos a extrañar mucho. Esperamos que Nancy se siente mejor pronto! Besos

/Ullis och Fanny

Äntligen!

Här kommer överraskningen. Så som alla har suttit på nålar, handsvettats, inte kunnat sova och varit alldeles till sig av nyfikenhet. Här ser ni permanenten i sin rätta form akompanerat av Ullis fejs.

Appropå fejs kommer vi osökt in på kroppsdelar vilket också kan relateras till mitt namn. Jag trodde jag hade smitit undan alla engelsktalande som gillar att tala om hur lustigt mitt namn är på olika sätt. Tji fick jag när jag insåg redan de första dagarna här i Peru att Fanny också är namnet på den kändaste företaget som gör tonfisk och marmelad. Istället för att bli driven med varje gång jag presenterar mig kommer det nu naturligt varje gång ur min mun: Fanny, som tonfisken.
Min coolhet är svårslagen, som alla förstår.


Man kanske skulle ta och köpa sig en bit mark här? Finns ju massor av återvinningsmeterial att börja bygga med direkt på tomten som bilden tydligt visar.
Aa, det här kan bli riktigt bra.

/Lady marmelade

Fanny har surfat men Ullis vågar inte

Vi somnade mysigt in sida vid sida med varsin heting till film igårkväll och vaknade imorse, passande nog på alla hjärtans dag, fortfarande brevid samma heting. Nattbussen tog oss tillbaka till Lima från Máncora där vi spenderat vår helg. En liten surfarstad med finfin strand och mysig stämning.
Eftersom dessa två hetingar var oss själva, Kulrica och Fannytaztic, som även spenderat resten av månaden i varandras sällskap valde vi att beblanda oss med fler vänner under kvällen för att undvika eventuella ensamhetskänslor när vi såg massan människor växa i hångelparken (alla hjärtans är så himla stort här).

Om det tidigare har varit några tvivel angående om vi är hetingar eller inte (ärinte säkra på om det räknas när män på 60+ eller 13- år ropar efter en här i Lima) så är det nu bevisat en gång för alla. På stranden i lördags kommer en peruansk man i 40årsåldern fram och ber om att fota. Självklart hjälper vi andra turister i nöd, men vi upptäcker snabbt att det rådde ett litet missförstånd från vår sida om vem som skulle figurera på bilden. Mannen klämmer nämligen ner mellan oss och hans fru tar foto på oss tre medan lilla dottern ser på.

Nu fattas fyra dagar i skolan sedan går vi över till fas 2: Erövrandet av nya världen. Planen är noga uträknad, superhemlig och kommer att gå till såhär:
1) Scanna områden
2) Leva livet
3) Ba skoja

/Ullis och Fanny

En stor halvliter

Igår när vi kom till skolan, hade det enda klassrummet förvandlats till hälften dagis. Av någon anledning har traktens dagis fått tillåtelese att inta lokalen samtidigt som skolan har kontrakt på lokalen minst fram till mars. Barnaskrik blandat med värme, mer folk, mindre yta att röra sig på samt allmän förrvirring kan beskriva gårdagens skolvistelse. Brenda (en av organisationens grundare), som precis anlänt, gjorde sin första dag i skolan just då. Learning the hard way.

-

-

Guideboken utesluter vissa områden i Lima av säkerhetsskäl, men som tur är har vi även den vandrande guideboken Sebastian som kan tipsa oss. Så idag drog vi till ett shoppingcenter i centrala Lima och kollade runt och häromdagen var vi i kläd-distriktet Gamarra (Living on the egde!!).

-

-

Uppföljaren på "the cliffhanger" som jag lämnade efter mig förra gången kommer att se ut något i stil med det här: http://thevigilantes.files.wordpress.com/2009/05/etype-luder.jpg?w=210&h=259

/Fanny

School's in for summer

Här i Peru är det sommar, vilket innebär sommarlov, vilket i sin tur leder till sommarskola för barn som behöver ta igen. Några elever börjar vid 8. Kring kl 10 kommer vi (efter att ha åkt i 1,5 timme genom halva Lima). Då har barnen rast och några fler elever ansluter. På rasten spelar dom spel, springer runt etc. Sen börjar lektionen igen, med matte eller spanska. Strax därefter kommer socialassistenterna Nancy (som var med och grundade skolan för ett år sen) och Ysabel. Dom fungerar som hjälpfröknar under lektionerna. Vid 12 är det rast, då bjuds det juice och sen fortsätter eleverna jobba till kl 13 när skolan är slut för dagen. Under ordinarie läsår kommer en eftermiddagsgrupp av elever.

Skolan, med läraren Hector "Profe" i blå tröja.

I och med min lätt begränsade kunskap i det spanska språket blir det ibland lite fel. Typ häromdagen när Jean Pool, 9, hade några frågor om hygienen i Sverige

JP: Se baña en Suecia? (Tvättar ni er i Sverige?)
U: Eehh... Qué es se baña? (Vad betyder se baña?)
Jean Pool försöker förklara och jag låtsas att jag fattar.
U: Aaaah! Nooo
JP: Profe, profe, no se baña en Suecia! (Majjen, majjen, dom tvättar sig inte i Sverige!)
U: Fannyyyy....!! Vad betyder se baña???

Vilka fler misstag har jag gjort som jag inte märkt av??

/Ullis

The cliffhanger

Ullis har lockpermanentat håret!! Omg vad 80-tal tänker ni då, jag vet, jag gjorde det också. Men det blev ju väldigt fint må jag säga.

Före


Under

Efter...

Durchfall

Inte långt från där vi bor ligger en park. Denna park befolkas kvällstid av par, så många par att inte ens bänkarna räcker till och några får sätta sig på gräset. Antalet par (och inga andra människor) i en och samma park är lite fler än vad vi är vana vid i Sverige, men det som mest av allt har fångat vår uppmärksamhet är den aktivitet som försigår och som även påvisar att det utan tvivel är par och inte vänner, syskon eller dylikt det handlar om. Aktiviteten är ett konstant och frikostigt hångel var man än tittar. Detta ger oss två alternativ:
1. Delta vid eventuell känsla av ensamhet
2. Iakta.

Än så länge har vi hållt oss till alternativ nummer 2, men beroende på utfallet i latinojakten så kan alternativ 1 bli aktuellt och jag utmanar Fanny på försten till ragg (genom att sätta sig på en bänk och se hur lång tid det tar) vinner.

/Ullis

Pablito Mafioso

Pablo bad mig ta ett kort på honom under rasten. Först ställde han sig bara med armarna i kors och näsan i vädret. Sen sa han vänta vänta, och sprang och hämtade en stol att stå på också.

I nästa stund ber han om en kram eller att bli buren på.

/Fanny

THE BIRTHDAY

Kom hem från skolan. Upptäckte att vattnet var avstängt i huset. Löste duschproblemet med dricksvatten. Begav oss ut i latinohavet.

Hon trodde att hon funnit sin latino men upptäckte tyvärr rätt så snart att det var Steffys(Ullis bästis) kusins pojkvän.


Blev tvungen att tröstdricka.


Eftersom jag förutsett eventuella misslyckanden gällande Ullis raggningstekniker kunde vi nästa dag tröstäta den färdigbeställda tårtan med choklad fudge och frukt.
Informerade grannarna Rebecka och Sebastian om Ullis tunga missöde så de anslöt sig till tröstkalaset.

Jakten fortsätter tillsammans med Ysabel och Nancy(från skolan) genom inlärning av äkta latinodans. Bättre lycka nästa gång.

To be continued....

/Fanny

Happy hour every hour

Såhär såg Ullis fötter ut efter ca 40 timmar utan vågrät position. Mer fotled att älska...

Såhär såg Fanny ut efter 40 timmar utan vågrät position.

Liten fikapaus i molnen på Machu Picchu.

Rapport från kåkstadens Villa el salvadors skola Manzanita:

Antal elver: 15-25 under sommarlovet (plus x antal hundar som barnen ibland tar med sig eller fripassagerare, sjukt onajsa)

Yta: Ett klassrum och en liten innergård samt 2 toalettbås(thailandshål)

Anställda: En lärare och 2 socialassistenter med lön

Hjälpfröken: Sebastian

Volontärer: Vi och S flickvän Rebecca

Invånare i Villa el Salvador: ca ½ miljon

Skolbespisning: Ett glas juice eller dylikt

Räck upp handen om ni har frågor på det.

I morse åkte vi för första gången själva till skolan. Vi lyckades ta oss hela vägen med buss men var smått förvirrade på vägen mellan hållplatsen och skolan. Irrade lite i kåkstaden och började hitta på läskiga scenarios om vad vi skulle råka ut för innan vi kom på att vi ju nu har många homies i hooden. Sprang snart in i en flicka från skolan som förklarade vägen(hon kunde inte komma idag), tappade dock bort oss igen pga den svåra ghettoslangen(hehe). Som tur va stötte vi på en till homie som skulle till skolan.

Imorgon hoppas vi på bättre flyt. Nästa inlägg kommer kanske eller aldrig...

Klart slut/ Ullis och Fanny

Lite sahar var vagen till cusco och tillbaka

Tillbaka i Lima.

Spenderade tva natter i aguas calientes dar vi akte till toppen av machu picchu samt badade i de varma kallornas vatten. Pa bussen hem bjod vi en argentinare pa saltlakrits, alltid lika roliga reaktioner, mehehehe. Succén fortsatte nar vi for en stund sedan testade samma sak pa var hyresvard samt hennes son.

Har investerat i vara forsta vitvaror har i livet (vuxenpoangen bara ramlar in), en kokplatta stekpannor samt en vattenkokare. Kanns bra. Pensionsspar nasta?

/Fanny

Tack for senaste inlagget Fanny!

Fanny borjade sjalvklart resan med att skamma ut oss. Tio min efter vi mott upp Sebastian (som vi inte kanner men ska bo och jobba med i en manad) pa flygplatsen och sitter i en taxi tycker hon att det ar dags att inviga honom i var allt annat an pryda jargong.
Fanny: Ullis sa att du var dalig i magen i tva veckor efter du kom hit!
Sebastian: ?????
Jag: Ehh... det var inte honom jag pratade om...!

Vi tyckte att det var dags att fly och satte oss pa 21timarsbussen mot Cusco. Var som att aka igenom ett avantyrsfilmslandskap. Pa sondag raknar vi dock med att Sebastian glomt incidenten sa da tar vi oss tillbaka till Lima for att vara medmanskliga osv.

/Ullis

Framme!

20 timmars resa.

Mottes av Sebastian pa flygplatsen som har visat var vi ska bo och vi ska snart boka Maccu Picchu, vi ska forsoka ta oss dit imorrn och komma tillbaka pa sondag som riktiga indianer.
Skolan ar oppen for barn som tar ifatt under sommarlovet sa vi tankte ga i den 8-13 vardagar(mest for Ullis skull, som ni alla forstar).

/ Fanny

America del suuuuuuuur!

Hejdå snön, vi kommer inte sakna dig!

Peru, Bolivia, Brasilien, Argentina. 3 månader. Vi vet inte hur det hela slutar men vi vet att vi är vaccinerade mot rabies.

Över och ut
/ Fanny