Salar de Uyuni

Vi trodde att vi skulle till en fin fridfull oken utan folk och fa. Vilket forst tedde sig vara verkligheten. Helt plotsligt dok en dinosaurie upp och attackerade Fanny. Hon forsokte fly men blev anda scratchad pa sin bak. Aj aj
Ullis kom till undsattning i sista stund och lyckades overmanna odjuret.
Sedan insag hon att hon raddat personen som hon tvingats hanga med de senaste manaderna och att dinosauriens intensions kanske inte hade varit sa dumma anda.


Tji fick hon nar sedan den gigantiska saltjatten blev hungrig.

Nu kan ni sluta oroa er for bada ar tyvarr anda doda....mohahahaha

ALPACCA SPRING COLLECTION 2011

Fanny Keps: Uyuni, Bolivia Troja: Cusco, Peru Sjal: Uyuni, Bolivia Vantar: Uyuni, Bolivia Strumpor: Villazón, Bolivia I Ulrica Mossa: Puno, Peru Vantar: La Paz, Bolivia Vaska: Cusco, Peru Strumpor: Villazón, Bolivia Foto: Hilda, Holland

Hjalp

Vi har mottagit vissa klagomal till redaktionen angaende Ullis hookningar har i sydamerika. Det rakar vara sa att hon inte har hittat en endaste latino som duger. For att inte stressa det hela, samt for att forsoka gora vara lasare nojda saklart, forsoker vi i dessa dagar boka om flyget och forlanga resan nagra veckor. Vad kan detta icke-hookande bero pa? 1) Stangda ogon pga av denna stressiga semester vi genomlider? 2) Vissa lationos overdrivna latthet som inte lockar var krasne van? 3) For stark permanentvatska vid permanentningen av haret som slar ut vissa delar av hjarnan(detta kan forklara fler underliga beteenden sa som att hon garna varje gang vi aker in i en tunnel med en buss bojer sig lite narmre mitt ora och gor ett obehagligt ljud: slrrp sllrrrp...Jag blir lika radd varje gang)? 4) Sprakbarriaren som ibland kan framkalla mindre attraherande kroppsprak 5) Insikten om att Israelerna som akte pa samma buss senast var valdigt snygga. Har vi rest till fel del av varlden? For fler potentiella anledningar eller bra side-kick tips till mig var god maila mig eller satt in ett bidrag till kontonr: 123456789 Fanrika-banken sa att jag kan borja muta folk som hon faktiskt vill ha(helt klart den metod jag tror pa mest)! The game is on! /Fanny

Semester fran semestern

Nar vi anda hade hamnat i Paraguay tankte vi att det fick bli en lite storre undersokning an att bara besoka huvudstaden. Platsen blev Laguna Blanca, mitt inne i landet vid en liten mysig sjo med vit sand och hastar som vandrade runt fritt, en dryg timme bort fran narmsta samhalle. Dar fanns enbart vi, svensken John fran goteborg som vi hittat(bakom en soptunna) i Asunción, personalen pa ranchen samt en galen biolog fran skottland (hon visade sitt biolog-museum och viftade energiskt med en uppstoppad ratta nar hon pekade pa saker, Fanny svimmade inombords och John blev tvungen att satta sig ned pa grund av kallsvettningar).
Utflykten var en stor chansning. Speciellt med tanke pa att vi bestamt oss for att talta utan varken liggunderlag eller sovsack inkluderat i packningen. Som tur var slog de upp taltet pa stranden, dar sanden var ganska mjuk och sidenlakan fick bli substitut nog i radande sovsacksbrist.
Vi hade kalastur med vadret, att slippa att bli skjutna av pistolen vi sag i en av arbetarnas bakficka(!), samt liftningen i en lastbil in till narmsta samhallet Santa Rosa pa vagen hem da var ordinarie skjuts blev forsenad(otippat nog skulle den galne biologen ha kort oss...).
Nu sitter vi ater i Asunción och vantar pa bussen mot Bolivia och forhoppningsvis saltoknen Salar de Uyuni(Antligen).

/Ullis och Fanny

En liten inflik

Vi gar runt i affarer och hor plotsligt en mobil ringa. Ullis tycker sig kanna igen ringsingnalen och ska visa sig lite kunnig genom att saga: Det har ar ett gammalt Bach-stycke va?
Jag: Nej, det ar Nokia tune.

True story

Fanny

Note to self: Vidga nasborrarna

Regnperioden har i Brasilien som vi tidigre klagat over verkar som tur ar inte ha makt over alla omraden. Vi ar nu i sydvastra delarna och svettas. Harifran tog vi idag en svang over till Argentina och jattevattenfallsomradet Igauzu dar vi bla akte bat in igenom vattenfallen for att fa oss en dusch.

Var annars relativt problemfria himmel morkades dock av ett hotfullt moln nar det pa kvallen var dags att ta oss tillbaka in i Sambaland. Fanny borjade med att spruta ner stora delar av kon till passkontrollen da hon skulle oppna en flaska vatten, som vi fram till da inte visste var kolsyrat. Darpa vandrade hon obekymrat igenom passkontrollen, men dar tog det tyvarr stopp for mig. Kontrollanten kollade lange pa mitt pass, kallade till sig fler kontrollanter, bad om min signatur ett flertal ganger (med stor sannolikhet autografer till barnbarnen) och kallade till sig ytterligare fler kontrollanter. Efter en del forsok till forklaring att bilden kunde skilja sig fran verkligheten pga av olika mangd smink (pa min spanska, niva utvecklingsstord) och kontroll av mina dubbla id-kort stod det klart att det var min nasa kontrollanterna hade synpunkter pa. Pa passets bild var den mycket storre an verkligheten! Vi undrade latt panikslaget vad detta skulle leda till for obehagliga foljder men som tur ar fick vi aldrig veta. Skamten vi tidigare pa dagen dragit om att ga in i kontrollen med varandras pass har vi nu helt lagt ner.

Nasta stopp: Asuncion - Paraguay. Med hopp om battre lycka i kommande passkontroller.

/Ullis

Tank er fem rum plus tvattstuga och ett rum dar hushallerskan sover. Ett sovrum for oss tva med tillhorande badrum dar de fina parfymerna star uppradade(sakert 10 st) 5 minuter ifran copacabanastranden. I koket finner du alla hushallsmaskiner du kan tanka dig och lagenheten tacker hela plan 6 i huset.
Vi tog en liten hostelpaus sa att saga. Japp, jag tog kontakt med Julia som var i Barcelona samtidigt som mig forra aret. Har har vi sovit 3 natter och haft fullt schema a la carioca(det kallas rioborna). Forsta kvallen gick vi till Noite Rio dar vi blev inslappta fore kon, samt bjudna pa mousserande.
Dag tva motte vi upp Romulo som ocksa var i Barcelona samtidigt. Han korde oss till en intill-liggande skog dar man kunde se vattenfall och bada i laguner. Innan vi skulle ut pa kvallen hann vi med ett bloco(blocosarna fortsatter tydligen ett tag efter karnevalens slut).




Igar sondag fick vi farskt brod goda palagg och sotsaker till frukost innan det bar av pa roadtrip tillsammans med foraldrarna som visade fina utsiktsplatser och berattade en del fakta. Pa kvallen var det dags for Rio-derby i fotboll, den sa kallade Fla-Flu som ar att jamfora med el slasico i spanien lite grann.

Eftersom ombytena i var packning inte racker till annu en utekvall i dessa kvarter ar det dags att lamna for nya aventyr efter en lunch som hushallerskan forbereder (medans vi star brevid med pekfingrarna i hogsta hugg: Mer salt. Nej! Nu blev det for mycket. Daligt).

Vattenfallen i Iguazu harnast.

/Fanny

Godispizza

Bilder fran karnevalen i Rio. Notera killen i rott och hans blick som inte kan hallas borta fran min oslagbara sambarumpa ens nar en kamera ar framme.
Aven Fanny hade svart att slita blickarna fran det motsatta konet och dess bara overkroppar.

Nu ar vi i staden Paraty med tillhorande bohemiska butiker och tropisk strand. Regnperioden haller tyvarr i sig.
Har har vi gjort ett nytt fynd: Godispizza!! Pizza med mozzarella, choklad och kolasas. Efter att i Rio hort talas om denna lackerbit i har vi inte kunnat sluta tanka pa det, sa nar vi igar rakade ga forbi en pizzeria som hade godispizza var beslutet latt taget. Att dom bara hade storlek grande gjorde det bara annu battre! Det medforde dessutom att vi kunde ta hem resterna till hostelet.

Efter en slitsam dag pa stranden sag vi fram emot att ata de sista bitarna till kaffet idag. Men nar vi kom hem och oppnade kylskapet var pizzan.... BORTA!!!! Det finns alltsa en tjuv pa vart hostel! Svarande och tjuriga forbannade vi manskligheten tills jag tog en titt i soptunnan, dar jag med skrackblandad fortjusning fick syn pa PIZZAN! Personalen hade alltsa bara gjort en utrensning av kylen. Medan vi andrade avrattningsplanerna vi gjort upp for de andra pa hostelet avgjorde vi ur ett hygieniskt perspektiv att eftersom pizzan hade legat kvar i ladan i sopkorgen, sa var den saker att ata. Nu ar vi lyckliga igen.

/Ullis

Dag 4 borjade lite lugnt. Vi gick runt och letade lite efter nagonstans att ata. Hittade ett bufféstalle vi ville prova som skulle vara billigare efter kl 14. Klockan var da 13.30 sa vi gick runt nagra horn och hittade ett bloco som vi dansade loss i tills halvtimmen passerat pa ett kick och vi kunde dra for att kaka. Battre an ett vanligt five-minute dancebreak helt klart.

Nu vantar nagon slags middag som masterkock Elfving forbereder med hjalp av vattenkokare som enda matlagningsredskap. Vi far se vad det blir...

/Fanny

RIIIIIIIIIIIIIIIIO!

Forsta dagen: Nagot undrande sokte vi efter dessa gatufester som kallas blocos. Vi hittade, dansade loss hangde med 4 danska tjejer fran hostelet och tankte att Rio ar helt ok.

Meeeen andra dagen: Drog mot centrum och hittade inget bloco, de danska tjejerna gav upp och drog hemat, men vi beslot oss for att stanna. Gick till en lang toa-ko pagrund av naturliga skal vilket verkar vara den hemliga koden. Dar traffade vi Luiza och hennes mamma som var utkladda till galna kossor. De fragade om vi ville hanga med deras gang i blocon. SJalvklart ville vi det och dansande genom gatorna hangde vi med ett gang galna kossor.
Nar blocon var over skulle galna-ko ganget hem pa slakttraff och vi blev tillfragade om vi skulle med. Vi sneglade lite pa varandra, ryckte pa axlarna och ba varfor inte och drog med pa slakttraff. Va? Ar ni dumma i huvet man kan inte folja med framlingar hem bara sadar tanker ni dar hemma nu. Men det gjorde vi iaf och vilken fest det var! Vi blev bjudna pa typiska brazilanska snacks, middag och efterratt samt ol och trevlig stamning.
Inte heller vart det stelt som man kanske skulle trott utan hela familjen engagerade sig i att prata med oss, forsoka lara oss anvandbar portugisiska som till exempel: Snacka seriost! eller Jag skulle inte tro det!
Dessa repliker kan man anvanda i blocos nar alla slajmisar som tavlar om att kyssa flest munnar kommer fram och fragar om de kan fa kyssas/griper tag/forsoker klappa pa en eller pa andra satt forsoker visa att de vill ha en kyss.

Idag tog vi en snabb blocopaus och drog for att pressa lite pa copacabana, drog sedan till en bloco i narheten av hostelet och ska strax gora oss redo for sambaklubbande i stadsdelen Lapa.

Karnevalen ar inte slut an och det ar inte vara oslagbara dance-moves heller!

/Fanny

Pa brasilianska 50lappen finns en leopard

Nu ar vi halvvags inne i Resans Stora Forflyttning, fran Bolivia till Brasilien pa kortast mojliga tid. Av bekvamlighetsskal har vi tagit en paus pa tva natter i Brasilianska inlandet, Campo Grande. Ett ganska oigenomtankt stopp. Staden ar formodligen den lamaste vi hitills besokt, och pa det har vi dessutom lyckats tajma in regnperioden, vilket innebar ett konstant hallregn som bara kan trotsas med hjalp av en regnponcho. Tur att vart hostel har en bar.

For att komma hit lamnade vi La Paz med flyg och tog sen ackligaste, jobbigaste (billigaste) nattagresan pa 16 timmar fran Santa Cruz till brasilianska gransen. Tagets saten i skinn (for basta svetteffekt) gick inte att falla bak, alltsa intog folk golvet som sovplats. Inte vi dock. Fa(t)nny vagrade offra sig for gruppen och satt envist kvar bredvid mig pa satet och tog upp plats. Fonster som inte gick att stanga och lackor i tagets vaggar slappte in regn som blandades med fukt och varme samt kroppsliga odorer och skapade en mindre trevlig atmosfar efter ett par timmar in pa natten.

Det roliga med resan var att vid varje stopp utspelade sig en matmarknad inne i tagets gangar, da lokalbefolkningen pa den aktuella platsen kom in med stora fat med grillspett, juice, te, empanadas, kyckling med ris och allt mojligt. Detta saldes under hogt tempo och med det obligatoriska marknadsforandet av produkten genom hoga utrop (garna i taktfast nasal ton). Efter detta har vi nu borjt jobba pa var nasta skiva, dar jag beat boxar och Fanny lagger rapen, inspirerat av dessa utrop. Har ger jag ett exklusivt smakprov pa var forsta hit som kommer att lata nagot i stil med: Carne queso carne empanada, carne queso carne empanada, liiiiiiiimonadaa! Pollo al horno, té manzanilla. Pollo al horno, té manzanilla. Liiiiiiiimonada!

Nu har vi lart oss vad som ska prioriteras och spenderar dom 22 timmar det tar till Rio i en buss med saten som kallas Semi-Cama.

/Ullis