Dodens vag

Ullis undanbeder sig ocksa konssjukdomar och passar vidare till nagon annan(pax inte!)

Nar vi anda ar inne pa generositet sa kan jag meddela att vi blev bjudna pa en drink var av den 40-arige mannen. Han var helt ok men sen anlande lite fler folk i hans alder och vi hittade 4 chilenare i var egen alder som vi hade lart kanna pa titicacautflykten.

Igar sanktes medelaldern i kategorin man som vill fota sig med oss. Denne gang var det en man i 25-30 arsaldern och det var nar vi fotades efter att ha tagit oss ned for dodens vag. Dodens vag ar en cykeltur(mest en bromstur, vilket idag betyder mer traningsvark i armarna an benen) ner fran en hog hojd ca 1,5 timmar fran La paz. Vi cyklade genom vattenfall pa smala(dock inte smalare an att en bil kan kora, men med stup ratt ner pa sidan av vagen) vagar med genomgaende storslagen natur, som man tyvarr var lite for upptagen for att kolla pa eftersom man ville koncentrera sig pa vagen.

La Paz har varit ovantat mysigt. Forsta dagen nar vi anlande mottes vi efter ca 10 minuter av ljudet av pistolskott. Med spaghettiben fortsatte vi ga och upptackte snart att det inte var varre an ett demonstrationstag med syndikalister och att pistolskotten inte avfyrades mot personer utan upp i luften. Efter att ha letat hostel i ca 1 timme fick vi hora att imorgon skulle en transportstrejk starta. Detta innebar att vi inte skulle kunna ta oss ifran La paz och vi fick en anings panik eftersom vi behover ta oss till Rio innan karnevalen borjar(!) sa vi kastade oss ivag tillbaka till bussterminalen. Val dar fick vi reda pa att strejken endast skulle vara i 24 timmar, sa vi beslot oss for att stanna. Ett sant kaos...
Imorgon bitti flyger vi till Santa Cruz som ligger i mitten av Bolivia och darifran tar vi tag mot den Brasilianska gransen. Efter gransen maste vi aka ganska langt med buss i Brasilien sa nu vet jag inte riktigt nar nasta datorbesok blir.

Om ni ar avundsjuka pa att vi ar i varmen sa kan ni passa pa att slappa det for ett tag for har i La Paz har det nodinhandlats alpacka-mossa och vantar samt kravts en del skedande i den delade sangen(Ullis smyger sig narmre nar man minst anar...).

/Fanny

still alive

Har i Peru har vi fatt lara oss att man ater dubbla kolhydrater. Alltsa man ater till exempel kyckling med ris och potatis. Detta brukar resultera i att man lamnar lite ris eller potatis eftersom det blir sa himla mycket av det goda. Igar hade vi dock hamnat i kolhydraternas paradis nar vi blev serverade ris potatis samt en pastablandning med morotter och lok. Ullis havdar att det nog var lite tomat i pastablandningen ocksa men jag staller mig tveksam till det.
Kolhydratsbomben serverades av en local ute pa on Aymantaní som ligger i titicacasjon. Vi tog en batutflykt med ett stopp pa flytande oar samt sov over pa en fast o hos en familj. Fick se fantastisk utsikt, ha pa oss konstiga klader och dansa konstig dans.
Varken jag eller Ullis hade forstatt i forvag att man skulle ha konstiga klader och dansa dans men det kom ju som tva glada overraskningar.
Imorgon bar det av mot Bolivia dar vi tanker stanna i La Paz i nagra dagar.

Vi har nu bokat boende i Rio under karnevalen!!!
Det kommer bli en blandning av fett, galet, massa nakna stringrumpor, svett, kara aterseenden, dans, kalas med mera. Dessutom har vi blivit varnade for konssjukdomar men dem kan Ullis fa for sig sjalva.

For allas info ar vi fortfarande poppis bland man i 40-arsaldern. Aterigen ville en man(ursprung ungern) fota sig mellan oss ute pa oarna. Dessutom blev vi inbjudna till grannen Roberto nar vi fortfarande bodde i Lima. Han firade fodelsedag och hans son samt 4 kompisar satt snallt uppradade nar vi entrade rummet. Roberto inledde med att tala om hur blyga alla peruanska killar blir av svenska tjejer. Sedan var den pinsamma tystnaden lagd och stirrandet var ett faktum.
Nar vi gick avslutade han med: Har du mobil? Nej juste jag har redan ditt nummer(hade fatt av Sebbe for att kunna bjuda in oss).

Nu ska vi dricka ol med en 40arig engelsman, tur nog har han bjudit fler an bara oss!

Kram
(Nu gar vi for jag maste bajsa, sa Ullis)

/Fanny

Nasta station: ??¿?¿!

Fran och med nu borjar avsaknaden av de tre sista bokstaverna i alfabetet. We're on our ooooooown!

Har i Arequipa har vi lyckats bosatta oss pa ett hostel med takterass vilket ledde till frukost i solen med snokladda berg som utsikt. Med denna start pa dagen kunde ingenting ga fel trodde vi tills det borjade regna a vi flydde till ett internetcafe...

Imorrn bar det av, vidare till Puno dar vi ska forsoka ta oss over lake titicaca och vidare in i Bolivia. Enligt sakra kallor ska man kunna ta ett slags utflyktspaket och bo hemma hos locals ut pa oarna samt fa ett mal mat dar(avgor saken, mat mat mat). Detta ar planen tills vidare. Vara foraldrar fragar konstant om vi har planen utstakad. Harmed meddelar vi en gang for alla: Nej, vi tar det som det kommer och vi talar om nar vi vet hur det blir. Slut

Nast sista dagen i skolan var vi pa utflykt med barnen i en fin park. Det finns jattefina bilder pa emptyplates hemsida om man vill se oss glida omkring i skona arbetsuniformer( vi har fatt varsin t-shirt woho!!). http://www.emptyplate.se/utflyktfeb2011.html
Viktigt att notera tredje bilden uppifran till hoger dar Fannys bakdel ar i centrum.

Para Nancy y Ysabel, sin google translate: Adios, nos vamos a extrañar mucho. Esperamos que Nancy se siente mejor pronto! Besos

/Ullis och Fanny

Äntligen!

Här kommer överraskningen. Så som alla har suttit på nålar, handsvettats, inte kunnat sova och varit alldeles till sig av nyfikenhet. Här ser ni permanenten i sin rätta form akompanerat av Ullis fejs.

Appropå fejs kommer vi osökt in på kroppsdelar vilket också kan relateras till mitt namn. Jag trodde jag hade smitit undan alla engelsktalande som gillar att tala om hur lustigt mitt namn är på olika sätt. Tji fick jag när jag insåg redan de första dagarna här i Peru att Fanny också är namnet på den kändaste företaget som gör tonfisk och marmelad. Istället för att bli driven med varje gång jag presenterar mig kommer det nu naturligt varje gång ur min mun: Fanny, som tonfisken.
Min coolhet är svårslagen, som alla förstår.


Man kanske skulle ta och köpa sig en bit mark här? Finns ju massor av återvinningsmeterial att börja bygga med direkt på tomten som bilden tydligt visar.
Aa, det här kan bli riktigt bra.

/Lady marmelade

Fanny har surfat men Ullis vågar inte

Vi somnade mysigt in sida vid sida med varsin heting till film igårkväll och vaknade imorse, passande nog på alla hjärtans dag, fortfarande brevid samma heting. Nattbussen tog oss tillbaka till Lima från Máncora där vi spenderat vår helg. En liten surfarstad med finfin strand och mysig stämning.
Eftersom dessa två hetingar var oss själva, Kulrica och Fannytaztic, som även spenderat resten av månaden i varandras sällskap valde vi att beblanda oss med fler vänner under kvällen för att undvika eventuella ensamhetskänslor när vi såg massan människor växa i hångelparken (alla hjärtans är så himla stort här).

Om det tidigare har varit några tvivel angående om vi är hetingar eller inte (ärinte säkra på om det räknas när män på 60+ eller 13- år ropar efter en här i Lima) så är det nu bevisat en gång för alla. På stranden i lördags kommer en peruansk man i 40årsåldern fram och ber om att fota. Självklart hjälper vi andra turister i nöd, men vi upptäcker snabbt att det rådde ett litet missförstånd från vår sida om vem som skulle figurera på bilden. Mannen klämmer nämligen ner mellan oss och hans fru tar foto på oss tre medan lilla dottern ser på.

Nu fattas fyra dagar i skolan sedan går vi över till fas 2: Erövrandet av nya världen. Planen är noga uträknad, superhemlig och kommer att gå till såhär:
1) Scanna områden
2) Leva livet
3) Ba skoja

/Ullis och Fanny

En stor halvliter

Igår när vi kom till skolan, hade det enda klassrummet förvandlats till hälften dagis. Av någon anledning har traktens dagis fått tillåtelese att inta lokalen samtidigt som skolan har kontrakt på lokalen minst fram till mars. Barnaskrik blandat med värme, mer folk, mindre yta att röra sig på samt allmän förrvirring kan beskriva gårdagens skolvistelse. Brenda (en av organisationens grundare), som precis anlänt, gjorde sin första dag i skolan just då. Learning the hard way.

-

-

Guideboken utesluter vissa områden i Lima av säkerhetsskäl, men som tur är har vi även den vandrande guideboken Sebastian som kan tipsa oss. Så idag drog vi till ett shoppingcenter i centrala Lima och kollade runt och häromdagen var vi i kläd-distriktet Gamarra (Living on the egde!!).

-

-

Uppföljaren på "the cliffhanger" som jag lämnade efter mig förra gången kommer att se ut något i stil med det här: http://thevigilantes.files.wordpress.com/2009/05/etype-luder.jpg?w=210&h=259

/Fanny

School's in for summer

Här i Peru är det sommar, vilket innebär sommarlov, vilket i sin tur leder till sommarskola för barn som behöver ta igen. Några elever börjar vid 8. Kring kl 10 kommer vi (efter att ha åkt i 1,5 timme genom halva Lima). Då har barnen rast och några fler elever ansluter. På rasten spelar dom spel, springer runt etc. Sen börjar lektionen igen, med matte eller spanska. Strax därefter kommer socialassistenterna Nancy (som var med och grundade skolan för ett år sen) och Ysabel. Dom fungerar som hjälpfröknar under lektionerna. Vid 12 är det rast, då bjuds det juice och sen fortsätter eleverna jobba till kl 13 när skolan är slut för dagen. Under ordinarie läsår kommer en eftermiddagsgrupp av elever.

Skolan, med läraren Hector "Profe" i blå tröja.

I och med min lätt begränsade kunskap i det spanska språket blir det ibland lite fel. Typ häromdagen när Jean Pool, 9, hade några frågor om hygienen i Sverige

JP: Se baña en Suecia? (Tvättar ni er i Sverige?)
U: Eehh... Qué es se baña? (Vad betyder se baña?)
Jean Pool försöker förklara och jag låtsas att jag fattar.
U: Aaaah! Nooo
JP: Profe, profe, no se baña en Suecia! (Majjen, majjen, dom tvättar sig inte i Sverige!)
U: Fannyyyy....!! Vad betyder se baña???

Vilka fler misstag har jag gjort som jag inte märkt av??

/Ullis

The cliffhanger

Ullis har lockpermanentat håret!! Omg vad 80-tal tänker ni då, jag vet, jag gjorde det också. Men det blev ju väldigt fint må jag säga.

Före


Under

Efter...

Durchfall

Inte långt från där vi bor ligger en park. Denna park befolkas kvällstid av par, så många par att inte ens bänkarna räcker till och några får sätta sig på gräset. Antalet par (och inga andra människor) i en och samma park är lite fler än vad vi är vana vid i Sverige, men det som mest av allt har fångat vår uppmärksamhet är den aktivitet som försigår och som även påvisar att det utan tvivel är par och inte vänner, syskon eller dylikt det handlar om. Aktiviteten är ett konstant och frikostigt hångel var man än tittar. Detta ger oss två alternativ:
1. Delta vid eventuell känsla av ensamhet
2. Iakta.

Än så länge har vi hållt oss till alternativ nummer 2, men beroende på utfallet i latinojakten så kan alternativ 1 bli aktuellt och jag utmanar Fanny på försten till ragg (genom att sätta sig på en bänk och se hur lång tid det tar) vinner.

/Ullis