Pa brasilianska 50lappen finns en leopard

Nu ar vi halvvags inne i Resans Stora Forflyttning, fran Bolivia till Brasilien pa kortast mojliga tid. Av bekvamlighetsskal har vi tagit en paus pa tva natter i Brasilianska inlandet, Campo Grande. Ett ganska oigenomtankt stopp. Staden ar formodligen den lamaste vi hitills besokt, och pa det har vi dessutom lyckats tajma in regnperioden, vilket innebar ett konstant hallregn som bara kan trotsas med hjalp av en regnponcho. Tur att vart hostel har en bar.

For att komma hit lamnade vi La Paz med flyg och tog sen ackligaste, jobbigaste (billigaste) nattagresan pa 16 timmar fran Santa Cruz till brasilianska gransen. Tagets saten i skinn (for basta svetteffekt) gick inte att falla bak, alltsa intog folk golvet som sovplats. Inte vi dock. Fa(t)nny vagrade offra sig for gruppen och satt envist kvar bredvid mig pa satet och tog upp plats. Fonster som inte gick att stanga och lackor i tagets vaggar slappte in regn som blandades med fukt och varme samt kroppsliga odorer och skapade en mindre trevlig atmosfar efter ett par timmar in pa natten.

Det roliga med resan var att vid varje stopp utspelade sig en matmarknad inne i tagets gangar, da lokalbefolkningen pa den aktuella platsen kom in med stora fat med grillspett, juice, te, empanadas, kyckling med ris och allt mojligt. Detta saldes under hogt tempo och med det obligatoriska marknadsforandet av produkten genom hoga utrop (garna i taktfast nasal ton). Efter detta har vi nu borjt jobba pa var nasta skiva, dar jag beat boxar och Fanny lagger rapen, inspirerat av dessa utrop. Har ger jag ett exklusivt smakprov pa var forsta hit som kommer att lata nagot i stil med: Carne queso carne empanada, carne queso carne empanada, liiiiiiiimonadaa! Pollo al horno, té manzanilla. Pollo al horno, té manzanilla. Liiiiiiiimonada!

Nu har vi lart oss vad som ska prioriteras och spenderar dom 22 timmar det tar till Rio i en buss med saten som kallas Semi-Cama.

/Ullis